Psykodynamisk korttidsterapi och Kognitiv beteendeterapi mot generaliserad ångest fredag, 3 juli, 2009
Posted by parboork in KBT, Ny forskning, Psykoterapiforskning, psykodynamisk.Tags: Genrealiserat ångestsyndrom, Korttidsterapi, RCT
add a comment
Få studier har gjorts för att utvärdera effekten av Psykodynamisk korttidsterapi (PDKT) vid generaliserat ångestsyndrom (GAD). En rykande färsk forskningsartikel publicerad i American journal of Psychiatry visar på goda resultat för både PDKT och Kognitiv beteendeterapi (KBT) mot GAD.
Leichsenring, Salzer, Jaeger, mfl. har genomfört en rct på 57 patienter som randomiserats till någon av behandlingarna. Data från terapins avslutning och vid 6 månaders uppföljning har använts vid analyserna.
Resultaten visar på signifikanta, stora och stabila förbättringar i båda behandlingsgrupperna. I de primära utfallsmåtten fanns inga signifikanta skillnader mellan terapigrupperna. I sekundära utfallsmått kunde man dock se en fördel för KBT. Författarna drar slutsatsen att både PDKT och KBT är välgörande för patienter med generaliserat ångestsyndrom.
Referens:
Leichsenring, F., Salzer, S., Jaeger, U., Kächele, H., Kreische, R., Lewke, F., Rüger, U., Winkelbach, C., Leibing, E. (2009). Short-term Psychodynamic psychotherapy and Cognitive-Behavioral therapy in Generalized anxiety disorder: a randomized, controlled trial. American j Psychiatry: july (Epub ahead of print).
Trädgårdsterapi för utbrända måndag, 22 juni, 2009
Posted by parboork in Ny forskning, Reportage.Tags: Trädgårdsterapi
add a comment
Påpassligt i sommartider rapporterar DN idag om trädgårdsterapi som ett behandlingsalternativ för utmattningsdepression. 120 personer har sedan 2002 fått rehabilitering i form av trädgårdsterapi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp utanför Malmö. När man nu utvärderar verksamheten i en vetenskaplig studie visar det sig att så mycket som 75% av deltagarna inte längre är sjukskrivna utan har återgått till utbildning eller arbete efter terapin. Tanken är nu att fler patientgrupper skall få prova på terapiformen, tex. personer som fått stroke, som har autism eller posttraumatiskt stressyndrom.
Anledningen till att terapiformen hjälper uttrycks vara att nybildningen av hjärnceller ökar i naturmiljöer, att arbete i naturen får oss att slappna av och känna trygghet, vilket leder till minskade nivåer av stresshormon i kroppen.
Vägen kanske ännu är lång till att socialstyrelsen skulle börja rekommendera trädgårdsterapi i första hand för behandling av utmattningsdepression, men undersökningen tycker jag visar tydligt på att samhället behöver en bred arsenal av terapiformer för att kunna handskas med olika former av psykiska problem.
Här finns även en artikel i UNT som skrevs för tre år sedan i samma ämne.
Upprepning gör inte osanning till sant måndag, 15 juni, 2009
Posted by parboork in Debatt, KBT, psykodynamisk.Tags: Dagens Nyheter, Nationella riktlinjer, SBU, Tomas Eriksson
add a comment
DN Debatt, söndag den 14 juni:
“Inget starkt stöd för KBT som behandlingsmetod”, signerat läkaren och docenten Tomas Eriksson.
Ännu en mycket underlig och upprörande debattartikel som inlägg i den aktuella debatten kring Nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest. Denne Eriksson har redan upprepat sitt budskap i minst tre av varandra oberoende nyhetssajter (SvD, Läkartidningen och Dagens Medicin) och får av någon märklig anledning nu även plats i DN Debatt.
Vad har dr. läk. Eriksson då att säga denna gång? Jo, efter att ha gett sig på företrädare för både psykodynamisk psykoterapi och kognitiv beteendeterapi löper Eriksson linan ut och tvålar till Socialstyrelsen, Statens berendning för medicinsk utvärdering (SBU), samt det politiska etablisemanget.
Visst finns det en poäng i att kritisera Riktlinjerna för dess ensidiga fokusering på KBT som allena saliggörande metod, som Eriksson gör, men det har gjorts på betydligt bättre sätt av andra. Eriksson fortsätter dock att proklamera psykodynamikens död och “arvtagaren” KBT:s påhittade vetenskapliga brister på ett sätt som tycks bortom all verklighetsförankring.
Det finns gott vetenskapligt stöd för både psykodynamisk psykoterapi och för kognitiv beteendeterapi. Eriksson upprepar gång på gång envist motsatsen, men det gör naturligvis inte hans budskap sannare. Psykodynamisk terapi kommer inte att dö ut även om den riskerar att marginaliseras som det ser ut just nu.
Frågan är istället hur tillräckligt många patienter skall kunna få tillgång till en tillräckligt bred psykiatrisk, psykologisk och psykoterapeutisk behandlingsarsenal. Hur skall psykiatrins metoder kunna individanpassas tillräckligt väl för att de skall komma patienterna till nytta på bästa sätt? Där är psykiatrins utmaning idag. Om Eriksson vill fortsätta känna sig hotad som läkare och käbbla vidare med sina hopdiktade analyser, så var så god… Vi andra får väl gå vidare och ta oss an den verkliga utmaningen.
Läs även kommentarerna till artikeln. Många andra bloggare har även reagerat på denna debattartikel och de finns listade på DN.
Reportage och debatt om Riktlinjerna i P1 – Morgon torsdag, 11 juni, 2009
Posted by parboork in Debatt, Reportage.Tags: Johan Schubert, Mårten Gerle, Nationella riktlinjer, P1-Morgon
add a comment
Remisstiden för socialstyrelsens nya riktlinjer om behandling för depression och ångest gick ut i måndags och under morgonen sändes ett reportage i P1-Morgon om riktlinjerna. Även en debatt, eller snarare ett samtal (med tanke på hur debatterna i P1-Morgon brukar låta!), mellan Mårten Gerle från Socialstyrelsen och Johan Schubert, professor i psykoterapi, Karolinska Instituet, sändes.
Lyssna på inslagen här.
Namninsamling mot Riktlinjernas utformning torsdag, 4 juni, 2009
Posted by parboork in Debatt.Tags: Namninsamling, Nationella riktlinjer
add a comment
Passa på att skriva på en namninsamling mot utformningen av nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest, innan den 8 juni. Ett enkelt sätt att vara med och påverka. Du kan också använda dokumentet som grund för en egen skrivelse.
Namninsamlingen finns här:
Gospelkonsert 31 maj fredag, 15 maj, 2009
Posted by parboork in Konsert, Musik.Tags: The Gloryfires
add a comment
Oh yes… det kommer att rockas och rollas i Baptistkyrkan, Uppsala, den 31 maj kl. 19.00. The Gloryfires bjuder på terminsavslutningskonsert och det är bara till att inställa sig för att ta del av gospel, soul och pop i sin svängigaste utformning. Som alltid är pulsen, energin och glädjen hög när det vankas konsert med kören. Lite extra taggade lär vi dessutom vara efter lägret i Öregrund under samma helg. Missa inte tillfället!
I kölvattnet av Riktlinjerna och Rehabgarantin… fredag, 8 maj, 2009
Posted by parboork in Debatt, KBT, psykodynamisk.1 comment so far
…har Don Quijote återuppstått och korståget fortsatt. Psykiatern Tomas Eriksson gav sig i förra veckan på psykologiprofessorer och medlemmar i SFKBTP som nyligen skrev ett debattinlägg i Läkartidningen. Eriksson kritiserar i ett nytt debattinlägg dessa författare, menar att de går för långt i sina slutsatser och skriver att det gäller att:
[...] stå upp till bevis för vad man påstår. Det gäller att förete vetenskapliga studier till stöd för 1) att KBT är en effektiv behandlingsform för lindrig eller medelsvår ångest, depression och stress, 2) att KBT är en effektiv behandlingsform för att få långtidssjukskrivna personer med dessa tillstånd att bli tillräckligt friska för att de ska kunna återgå i arbete, och 3) att behandlingsresultatet blir bättre om behandlaren har en lång utbildning.
Naturligtvis retar Eriksson, liksom Don Quijote i Cervantes roman, upp dem han möter i sitt korståg mot psykoterapin. Svaret lät inte vänta på sig, utan replik gavs direkt i samma nummer av tidningen. Man sparade inte på sitt krut utan levererade direkta svar på Erikssons frågor där, gällande den första frågan, framför allt mängden av studier lyfts fram som bevis för metodens effektivitet. De andra två frågorna besvarar man mer med vad de tycker är rimliga antaganden utifrån de studier som finns.
Igår publicerades även ett svar i SvD på Erikssons grova påhopp på psykodynamisk psykoterapi (26/4). Det är Åke Lantz, leg. psykolog, leg. psykoterapuet, psykoanalytiker, som tar på sig uppgiften att städa upp en aning i den oreda som Tomas Eriksson åstadkommit. Han skriver:
Det är en svepande och vulgär överdrift att påstå att många patienter, anhöriga och läkare känt hopplöshet inför den psykodynamiska terapin. En mer sanningsenlig beskrivning är att den visat sig synnerligen användbar, samt att oöverskådligt många patienter och deras anhöriga har fått mycket bra hjälp av de psykoterapiformer som har sin grund i psykoanalysen.
Åke Lantz menar även att Erikssons inlägg är ett myggstick i raden av utresningsförsök av psykodynamisk psykoterapi som under lång tid pågått.
Ja, myggstick eller fäktande mot väderkvarnar beskriver väl Erikssons försök till att omkullkasta psykoterapeutisk verksamhet. Han verkar mest ägna sig åt självskadebeteende. “Låt honom fortsätta att skjuta sig i fötterna – han njuter ju uppenbarligen av det!”, som någon på psykologstudent.se uttryckte sig i en kommentar.
Även om många patienter och deras anhöriga fått mycket bra hjälp av de psykoterapiformer som har sin grund i psykoanalysen som Åke Lantz skriver, är det inför framtiden mycket viktigt att vi fortsätter fästa detta på papper på ett systematiskt sätt och att det går att visa med siffror. Utvärderingseran har sina nackdelar, men vi lever i den…
Debattinläggen i SvD och Dagens Medicin angående ämnet genererar många kommentarer och det märks att folk är engagerade i frågan. Inte minst tidigare patienter som haft nytta av psykodynamisk psykoterapi, vilket är glädjande.
Personligt korståg i psykoterapidebatten söndag, 26 april, 2009
Posted by parboork in Debatt, KBT, psykodynamisk.Tags: Dagens Medicin, Nationella riktlinjer, psykoterapi, Svenska Dagbladet, Tomas Eriksson
9 comments
Tyvärr är det nog så att det förekommer en hel del personliga korståg mot psykodynamisk psykoterapi för närvarande. Av de skribenter som kommit att sticka ut näsan allra mest i kölvattnet av Nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest och i den allmänna debatten kring psykoterapi som förts i medierna under den senaste tiden hör definitivt Tomas Eriksson, docent, leg. läkare, specialist i allmän psykiatri. Tomas Eriksson spottar och fräser åt allt som heter psykoterapi och kastar ur sig mycket märkliga och okunniga påståenden.
I ett inlägg på Dagens Medicin den 22 april menar han att man bör ha en sund skepsis till KBT och att man bör tänka en gång till innan man massutbildar KBT-terapeuter, eftersom:
De vetenskapliga rapporter som åberopas till metodens försvar är svaga och långtifrån övertygande.
Tomas Erikssons befarar att entusiasmen över KBT skall komma att likna den som en gång rådde över psykodynamisk terapi. Han kastar ur sig att 4000 teraputer som utbildats i den terapiformen nu inte har någon naturlig arbetsmarknad, eftersom:
Numer är nästan alla nyanseade bedömare överens om att psykodynamisk psykoterapi inte är effektiv att bota någon enda psykisk sjukdom.
Inga referenser ges, ingen indikation om vilka dessa “nyanserade bedömare” är, ingen kommentar om vilken typ av psykodynamisk psykoterapi som hänsyftas på eller vad som menas med att bota psykisk sjukdom. Som om detta okunniga smutskastande av psykoterapi i allmänhet och psykodynamisk psykoterapi i synnerhet inte vore nog, tar Tomas Eriksson åter till orda i Svenska Dagbladet under rubriken “Psykodynamisk psykoterapi har ingen roll att spela”. Debattartikeln är en replik till Cullberg, m.fl. och den explicita agendan är åter att trycka till och göra ner psykoterapi i allmänhet och psykodynamisk sådan i synnerhet. Eftersom det inte finns oomtvistliga bevis för någon psykoterapiforms effektivit ställer Eriksson istället frågan om det finns någon psykoterapiform som är sämre än den andra. Med ett antal exempel på irrläror som enligt Eriksson lanserats av den psykodynamiska skolan menar han:
I själva verket är det sannolikt så att det är den hopplöshet som många patienter, anhöriga och läkare känt inför den psykodynamiska psykoterapin som berett väg för KBT. Entusiasmen inför denna terapiform bottnar nog mycket i att många är så trötta på de psykodynamiska resonemangen att de hälsar vad som helst som en välkommen ersättare. I jämförelse med den psykodynamiska terapin framstår KBT som en ganska harmlös behandling.
Är dessa debattartiklar skrivna bara för att provocera, eller uttrycker de någon sorts genuin ståndpunkt eller hållning i frågan? I den mån de är skrivna för att provocera uppfyller de helt sitt syfte. I den mån de är tänkta att uttrycka en genuin hållning i frågan blir jag förvånad och upprörd över hur en docent och specialistläkare kan uttrycka sig så onyanserat och okunnigt om sitt eget område – psykiatri. Och att dra fram det där med irrläror ter sig som ett riktigt skamgrepp när argumenten tryter. Pajkastning i sin tydligaste form. För att fullfölja det kunde man ju börja dra fram de irrläror som florerat inom läkarvetenskapen och påvisa dess “skadlighet”. Det kommer inte att ske här. Tomas Erikssons debattartiklar är inget annat än ett eget personligt korståg mot psykodynamisk psykoterapi, något som varken gagnar debatten, yrkesverksamma inom området eller patienterna.
Melankoli och normalitetens gränser lördag, 18 april, 2009
Posted by parboork in Böcker, Debatt, Ny bok.Tags: diagnos, Karin Johannisson, Läkemedel, Melankoli, Normalitet
add a comment
Mitt under brinnande debatt kring de nationella riktlinjerna för behandling av depression och ångest kommer påpassligt idéhistorikern Karin Johannissons nya bok ut – “Melankoliska rum”. Boken handlar om melankoli ur ett historiskt perspektiv, hur den aldrig försvinner utan dyker upp och gör karriär under olika namn, präglad av sin tid. Melankolin är ett gränstillstånd, menar hon och undersöker melankoliska tillstånd utifrån känslor som förlust, likgiltighet, sårbarhet, ångest och vilsenhet. I en intervju i DN säger hon:
– Jag tror verkligen att det som man i vid mening kallar melankoli finns hos de flesta. Det som intresserar mig är varför depressionerna har blivit så många och allt fler människor kallas och kallar sig deprimerade. Varför är vi så svaga för att krympa normaliteten genom att förlägga alltmer av det mörka och sårbara i medicinska diagnoser?
Hon lägger också ett genusperspektiv på frågan och menar att det tidigare var männen som ägde melankolin och att det nu är kvinnor som dominerar bland dagens deprimerade. Och i samma stund som den manliga melankolin bytte kön och blev kvinnlig depression förlorade han sin exklusivitet.
Karin Johannisson tycks ta upp riktigt intressanta frågor i sin nya bok som förtjänar att reflekteras över. Recention av boken finns här. Diskussionen kring normalitetens gränser, diagnoser och behandling mår bra av att belysas från olika håll.
Aase Berg tog även upp ämnet på DN:s kultursidor nyligen under rubriken “Helsjukt”. Där driver hon (den kanske något konspirationsteoretiska) tesen att läkemedelsforskare har börjat laborera med samhällsnormen för att normen skall bli just att ta medicin. Det finns en fara i att diagnosticera oro och frustration som kanske egentligen handlar om vanligt hederligt kritiskt tänkande eller kanske ett befogat samhällshat. Aase Berg menar, efter en genomläsning av ett antal böcker om läkemedelsindustrin, att det är marknaden som skapat de behov som gör oss olyckliga, tex. genom läkemedelsannonser som ”Live fully. Feel your best” och “Skaffa ett bättre läge i Nextopia med hjälp av Paxil, en antidepressiv som ger dig `modet att drömma´ – `Your life is waiting!´”. Det har börjat uppstå en paradox i läkemedelsföretagens verksamhet, menar hon och skriver:
Samtidigt som läkemedelsföretagen med sin forskning och utbildning verkligen hjälper svårt sjuka människor suger de i allt högre grad cash ur marknadsekonomins genomgripande manipulation av människans existentiella grundvalar.
Det är väl inte annat än mänskligt att vilja ha något enkelt att ta till, som ett piller, när man känner oro över att inte befinna sig inom normalitetens gränser. Problemet som både Berg och Johannisson målar upp är att dessa gränser tycks bli smalare och smalare. Psykoterapi är ju på tapeten och kommer att bli en allt vanligare behandlingsform på vårdcentraler och inom psykiatrin. Även om inriktningskriget kanske för närvarande handlar mest om vilka som kan suga mest cash ur den statliga kassakistan, kanske vi också, om detta någonsin lägger sig, kommer att få se en allt aggressivare marknadsföring inom detta område i framtiden för att suga cash ur människors oro över att inte befinna sig inom normalitetens gränser? “Lev mer vitalt med pdt!”. “Uppfyll dina drömmar med kbt!”. Nä, hoppas inte…
