Pär Boork Blogg

Saul Rosenzweig jämförde på 1930-talet olika psykoterapiinriktningar med varandra. Det inom psykoterapiforskningen välkända begreppet ”the dodo bird verdict”, med hänsyftning till Alice i underlandet, härrör från denna forskning. Tack vare att kompetenta terapeuter använder sig av gemensamma faktorer (sk. common factors) skulle alla psykoterapeutiska modeller kunna vara lika verkningsfulla, menade Rosenzweig.

Stiles, Barkham, Mellor-Clark och Conell har i en nyligen publicerad studie i Psychological Medicine (maj, 2008 ) presenterat resultat som enligt författarna visar att olika psykoterapeutiska modeller tenderar att ge likvärdiga resultat i slutändan. Undersökningen inkluderar över 5600 patienter som fått gå i kognitiv-beteende terapi, personcentrerad terapi, eller psykodynamisk terapi. Varken typ av terapi eller terapins renhet tycks ha spelat någon avgörande roll för effekten. Att få patienter till terapi samt att få dem att genomgå den tycks däremot vara högst avgörande, föga förvånande.

Studien har många begränsningar men visst är det intressant att drontens hypotes tycks bita sig fast, trots alla våra ansträngningar att särskilja och differeniera terapiformer.