Pär Boork Blogg

En ny förening har bildats – Föreningen för Sveriges KBT-psykologer. Min gamla kursare och medspelare resp manusförfattare i diverse studentspex, Benjamin Bohman, står som ordförande i denna förening, vars målsättning uttrycks vara:

“Stärka KBT-psykologens yrkesroll
Förbättra den fackliga representationen av KBT-psykologens intressen, såsom till exempel handledningsfrågor, förekomst och spridning av KBT-psykologer inom olika verksamhetsområden samt möjligheten att välja KBT-inriktning på landets samtliga psykologutbildningar. “

Föreningen arbetar för att få ingå som en yrkesförening inom Psykologförbundet och kan få ett interimistiskt beslut om detta i september i år. Vid ett första betänkande kan man tycka att det är underligt att ha psykoterapeutisk metod som utgångspunkt när det gäller fackligt arbete. Psykologrollen innebär ju så mycket mer än den eventuella psykoterapeutiska metod man har valt att fördjupa sig inom. Nuvarande yrkesföreningar inom Psykologförbundet är i de flesta fall dessutom organiserade efter vilken typ av verksamhetsområde man arbetar inom, mer än vilken typ av teoribildning och terapiinriktning man ställer sig bakom.

Inte desto mindre är teoribildning och psykoterapeutisk metod en viktig fråga för många psykologer. Det är något som definitivt påverkar det dagliga arbetet, synen på sig själv som yrkesverksam och kanske även den roll man spelar på sin arbetsplats. Teoretisk hemvist och psykoterapeutisk metod kanske i framtiden blir en viktigare markör inom psykologkåren än det fält eller den sektor man arbetar inom.

Är detta en bättre markör? En möjlig svårighet med ett sådant nytt sätt att markera hemvist i kåren skulle kunna vara gränsdragningsproblematiken. Floran av teoretiska och terapeutiska inriktningar är mångfaldig. Många psykologer använder sig dessutom av olika modeller för olika typer av arbete och problem. Den nya kbt-föreningen försöker säkra på denna punkt genom att anse att:

” ‘KBT’ uttyds i denna förening antingen som kognitiv beteendeterapi eller som kognitiva och beteendeinriktade terapier, enligt devisen att evidensbasering är viktigare än betoning på bokstav.”

Här uppstår en del frågor, åtminstone för mig. Är det egentligen evidensbasering man vill förespråka och arbeta för? Är det evidensbasering som för samman olika skolor inom den kognitiva och beteendeinriktade fåran? På vilket sätt vill man att evidensbasering skall ha med fackfrågor att göra? Skämtsamt har det uttryckts på Psykologförbundets diskussionsforum att en WAIS-III-yrkesförening också är på gång, möjligen som uttryck för skribentens uppfattning om det orimliga i att ha metodfrågan som ledstjärna i fackfrågor.

Oavsett vad man tycker om det är det en spännande utveckling inom psykologfacket som skall bli intressant att följa. Själv misstänker jag att intresse för upptagande av denna förening har mycket med inkludering att göra, att förbundsstyrelsen vill få med så många psykologer som möjligt i facket och att denna målsättning är viktigare än hur eller med vilket syfte yrkesföreningarna är organiserade. Eftersom inte evidensbasering är något unikt för psykologer som arbetar med kbt, utan snarare något varje enskild psykolog liksom förbundet måste förhålla sig till, och det inte är något specifikt verksamhetsområde som kbt-inriktade psykologer arbetar inom, har jag lite svårt att se vad det är den nya föreningen organiserar sig kring annat än en ideologisk uppfattning. Bara att hoppas att de vet det själva och de verkar ju uppskatta den “snabba framfart” som de gör och den “stora genomslagskraft” de har.

Själv förespråkar jag devisen att rätt väg är viktigare än hur snabbt det går. Det återstår väl att se om organisering kring teori/terapi är rätt väg avseende yrkesföreningar i psykologförbundet.