Förgrymmade ungar fredag, 21 november, 2008
Posted by parboork in Debatt.Tags: barnuppfostran, Dokumentär, SVT
trackback
SVT inledde höstens dokumentärserie med att visa Erik Sandbergs alster ”Förgrymmade ungar”. Dokumentären beskriver hur gamla ideal har kommit tillbaka och allt mer präglar dagens barnuppfostran. I skola och hem förekommer allt mer frekvent metoder vars syfte är att de vuxna skall återta makten och kontrollen över barnen. Läkaren Lars H Gustavsson, den brittiska barnpsykologen Penelope Leach, en filosof, en psykoterapeut och lärare intervjuas angående metoder som lyfts fram och blivit vanligare sedan tv-serien ”Super-Nanny”.
Man får väl tro att dokumentären är ett ärligt försök att spegla dagens normer och värderingar när det gäller barnuppfostran, men visst får det hela en viss vinkling. I synnerhet när paralleller med nazismen dras med avseende på lärares försök att skapa ordning och arbetsro i klassrum. En av de metoder som kritiseras särskilt är ”Time-out”, alltså att en vuxen plockar barnet ur en situation som gått över styr för att detta skall vistas ensam i några minuter, lugna ner sig och tänka över vad som blivit fel. Det är svårt att veta hur pass utbredd denna metod eller förfaringssätt är i dagens Sverige. Vida utbredd, får man intryck av i programmet. Här är dokumentärens starka punkt, enligt min åsikt, då den lyckas fånga det märkliga och motbjudande med metoden. Att barn ibland behöver lugna ner sig är väl inget konstigt, men ofta är det kanske just det som vissa barn har svårt för. Som allra mest besynnerligt blir förfaringssättet när man betänker vad som händer i relationerna mellan barn och vuxen vid ”Time-out”. Eller kanske snarare vad som inte händer, för det tycks mig som att det blir en kollaps i relationen. Värderingen att det är viktigt att tillsammans lösa svåra problem blir underordnad.
Mycket intressant dokumentär som helhet och den har naturligtvis väckt en hel del diskussion på SVT:s forum
. Den går ännu att se på SVT:s hemsida, så passa på!
Kommentarer»
No comments yet — be the first.