Kommentarer till Pär Boork Blogg

Kommentarer till Arma själar – arma psykiatridebatt… av mirakelpojken

mirakelpojken — Fri, 13 Nov 2009 18:35:07 +0000

Vad gäller behandling finns det ingen meningsfull diskussion, den ska bygga på evidensbaserade metoder. Vad gäller bemötande finns det två olika ämnen: dels vilken kultur av patientbemötande som finns på en viss institution och vilken attityd enskilda bedömare har till patienterna, och dels att det inte finns resurser, varken ekonomiskt eller orkesmässigt, att ägna så mycket tid och empati till patienterna som alternativterapeuterna kan göra (eftersom de tar bra betalt).

En knepigare fråga handlar om diagnosticering, där dessa bägge perspektiv blandas.

Kommentarer till Piller eller prat av Pär

Pär — Thu, 22 Oct 2009 09:22:33 +0000

Låter utmärkt om du blir nyfiken på att ta reda på mer! Fler artiklar har skrivits i serien: "Terapi kan hålla oss kvar i offerrollen" "KBT nådde inte djupet" "Ingen såg att jag skar mig" "Sjukförklara inte alla svåra känslor" "Jonas väljer hellre samtal än shopping" "Sätter kravet på pratet själen i kläm?" Klart läsvärd artikelserie!

Kommentarer till Piller eller prat av Anne

Anne — Thu, 22 Oct 2009 07:30:41 +0000

Tack för att du skriver om dessa ämnen och gör mig nyfiken att ta reda på mer! Ska genast gå in på Svd och följa debatten.

Kommentarer till ”…hela arbetet måste göras om.” av sofie bager-charleson

sofie bager-charleson — Sun, 13 Sep 2009 17:36:23 +0000

Vi har precis samma debatt på gång i England. Här enas dock i praktiken de flesta terapeuter om att KBT respektive psykodynamisk och mer långsiktig terapi kompletterar vartannat, den ena modellen kan inte ersätta den andra. Snabba fix är inget nytt i samhället; det har länge funnits en dröm om att människor är som maskiner -in och ut på verkstaden om något kniper. Oavsett lagstiftning kommer människan vara en komplicerad varselse. Ibland är KBT utmärkt, med dess fokus på teknik och kognitiva mönster.Ibland är det upplevelsen av en väl fungerande relation som behövs för att bryta invända mönster. Förhoppningsvis får båda modellerna fortsätta att komplettera varandra. Tyvärr har den långsiktiga modellen alltid betraktats som lite för dyr, vilket gör att den kanske förblir i första hand ett privat alternativ. Att terapiutbudet är reglerat, med kvalificerade terapeuter äroch förblir naturligtivs fundamentalt. I UK ska just nu över 10 000 korttidsterapeuter utbildas genom en statlig sex veckors kurs. Det förefaller naturligtvis vansinnigt för alla oss andra terapeuter som har en minst sexårig utbildning tillsammans med lika lång egenterapi.

Kommentarer till Personligt korståg i psykoterapidebatten av Tore

Tore — Fri, 11 Sep 2009 20:54:47 +0000

@ Annika Eriksson. Det är ju visserligen fler än psykiatrikerna som har haft åsikter. SvDs artikel är något vinklad, iaf jämfört med DNs om samma nyhet.

Bara för att det finns kritik betyder det inte att Tomas Eriksson har rätt… Det är fortfarande märkligt att hans kritik är intressant för media. En cyniker skulle kunna tro att man är ute efter att skapa en polariserad bild bara för underhållningsvärdet.

Kommentarer till Personligt korståg i psykoterapidebatten av Pär

Pär — Fri, 11 Sep 2009 20:52:40 +0000

Hej Annika!
Nej, det är långt från enbart Tomas Eriksson som kritiserar de nya riktlinjerna. Det har jag aldrig menat – tvärtom. De har från första stund blivit massivt kritiserade från flera olika håll. Jag skulle dock vilja påstå att Eriksson är unik på det sättet han framför sin kritik.

Kommentarer till Personligt korståg i psykoterapidebatten av Annika Eriksson

Annika Eriksson — Fri, 11 Sep 2009 15:36:06 +0000

Som du kan se i tisdagens SvD är det inte bara Tomas Eriksson som sågar de nya riktlinjerna. ”Landets psykiatrikerkår går till frontalangrepp mot Socialstyrelsens förslag att förorda samtalsterapi och KBT som första behandling vid depression istället för läkemedel. Den massiva kritiken gör att beslutet nu försenas.” http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3489075.svd

Kommentarer till Psykodynamisk korttidsterapi och Kognitiv beteendeterapi mot generaliserad ångest av Pär

Pär — Wed, 19 Aug 2009 14:23:50 +0000

Hej!
Jag kan tänka mig att man ser olika på ”vem som kan tillgodoräkna sig terapi”. Det är också svårt att på förhand veta och det kanske slarvas med att ta reda på tillräckligt mycket om aktuell individ innan beslutet fattas om vem som får gå. En ordentlig klinisk bedömning beträffande detta borde dock alltid göras.

Jag vill påminna om att GAD inte hör till personlighetsstörningarna utan är ett kliniskt syndrom (axel-I diagnos). Hur mycket människor med personlighetsstörningar kan förändras tvistar säkert de lärde om – jag kan bara inflika med kommentaren att jag tror att möjligheterna till förändring förbättras avsevärt om man går i terapi. Det finns studier som visar på att tex. både psykodynamisk terapi och kbt kan vara hjälpsamt.

Kommentarer till Psykodynamisk korttidsterapi och Kognitiv beteendeterapi mot generaliserad ångest av Andreas Nordlund

Andreas Nordlund — Mon, 17 Aug 2009 20:01:45 +0000

Hej Pär,

tack för utförligt svar. Jag arbetar själv i psykiatrin och finner ibland att det kan bli lite godtyckligt vem som får gå och inte vilket får mig att fundera.
När jag pratar med olika jag möter så finns det rätt skilda meningar om vem som kan ”tillgodoräkna” sig terapi, vilka som har förmågan att bli bättre så att säga.

Jag har för mig att det inom vissa kretsar hävdas att människor med personlighetsstörningar inte egentligen kan förändras särskilt mycket utifrån psykodynamisk teori. Nu kanske jag svävade ut lite, men det var lite bakgrunden till min fråga tidigare.

Jätteintressant detta med GAD som annars är en rätt så svårhjälpt patientgrupp.

Kommentarer till Psykodynamisk korttidsterapi och Kognitiv beteendeterapi mot generaliserad ångest av Pär

Pär — Mon, 17 Aug 2009 15:54:02 +0000

Hej Andreas!
Nej, tyvärr har jag inte kännedom om något tillförlitligt statistisk underlag för att besvara frågan om vilka patientgrupper som får psykodynamisk psykoterapi. Mig veterligen finns det heller ingen sådan undersökning gjord om hur det förhåller sig i Sverige, men jag kan ha fel. Sedan finns det ju, som kanske bekant, riktlinjer om vad som rekommenderas men känner inte till om man utrett hur det faktiskt förhåller sig innan dessa skrevs.
Föregångarna till Kunskapscentrum för psykoterapi (Psykoterapiinstitutet) har under några år bedrivit ett projekt (Kvalitetssäkring av psykoterapi) med syftet att kartlägga just vilka som går i psykoterapi, i vilka psykoterapiinriktningar, hos vilka terapeuter och vem som erbjuds vad. Projektet verkar fortfarande existera (efter att PI fick stänga under våren) men information om detta på nätet är mycket bristfällig för närvarande. Inom projektet känner jag till att mottagningar inom vuxenpsykiatrin ingår, så någon typ av svar på frågan kanske kan ges inom överskådlig tid. Hur det ser ut på barn- och ungdomssidan, där jag är verksam, lär vi dock få vänta på.
Det har gjorts några studier där man undersökt psykodynamisk psykoterapi vid tillståndet GAD. Det återstår dock en hel del forskning innan man närmare kan uttala sig i frågan hur hjälpsam terapiformen är för patientgruppen.